Börje Salming tar kampen mot prostatacancer

Börje Salming. En av Sveriges främsta ishockeyspelare genom tiderna. Ett av sportvärldens absolut största namn, någonsin. Med 17 år i NHL, 46 landskamper för Sverige och en plats i Hockeyns Hall of Fame har Börje gjort sig klart förtjänt av smeknamnet ”The King” – ett epitet som han idag lever upp till även utanför rinken. Inte minst i och med den roll han axlar i kampen mot prostatacancer.


Börje Salming om livet idag

Efter 26 år i ishockeyns tjänst, och lika många år därtill av aktivt entreprenörskap, har Börje ännu inte helt åsidosatt sin brinnande företagsamhet. Dagsrutinen är sällan densamma och engagemangen är många, men efter vissa omorganisationer lever Börje idag ett liv där glädjen försätts i klart fokus.
– Numera sköter mina kompanjoner allt sådant som tar en massa tid, så att jag kan ägna mig mer åt de roliga grejerna. Till att göra sånt som gör mig glad, vilket är jätteskönt. Efter 28 år så tycker jag att: nu får det räcka! Jag har dragit mig tillbaka litegrann, kan man säga, vilket är skönt och då blir det mycket sånt som det här, alltså välgörenhet. Sen blir det mycket tid till träning. Jag försöker hålla igång, så att inte grejer rostar ihop. Det blir mycket tid med familjen också. Med mina fyra barn och barnbarn, berättar Börje.

Naturen – en naturlig tillflykt

Under en ledig dag hittar vi mest troligt Börje i naturen. Ända sedan barnsben har skogen och de norrländska sjöarna varit en naturlig tillflykt och energikälla för Börje. En definitiv hemmamiljö, oavsett vart livet bär.
Fiske och jakt är ju någonting som jag alltid ser fram emot. Så det blir det mycket av när vi åker hem till Kiruna, långt upp i bushen. Då mår man bra. Det är det som laddar batterierna. Inga telefoner och ingenting, berättar Börje.

Från Kiruna till Toronto – i hockeyns tjänst

Ishockeyn, som en gång i tiden tog den då 22-åriga kiruna-sonen Börje över Atlanten, till sportens absoluta finrum, upptar idag ingen större tid i livet. Men att sporten, och då inte minst tiden i Toronto, har betytt mer än vad ord kan beskriva råder det inga som helst tvivel om. Att Börjes idrottsliga utövande dessutom skulle visa sig ha samma oerhörda betydelse för miljontals fans runt om i världen är idag svårt att greppa.
En sak som jag minns som ett av mina stoltaste ögonblick var den stående ovation som jag fick i 76 i Canada Cup-matchen mot USA. Att de (Kanadensarna) gjorde så, trots att de egentligen höll på ett helt annat lag än det jag spelade för. Jag vet inte hur många som har berättat för mig hur stort det kändes när de satt här hemma och tittade på detta. Det är egentligen först idag som jag förstår att det var för att de hade tagit mig till sig, trots att jag var svensk. Och det är en jäkla känsla! Där och då, när man var helt uppe i det, så tänkte man inte så mycket på det. Men nu idag förstår man det stora i det på helt annat sätt. De älskar ju sitt eget lag i Toronto, där jag spelade till vardags, och naturligtvis älskar de Kanadas lag också, men jag kom före, jag vann, och det känns stort, berättar Börje.

 

Fansens villkorslösa kärlek

Det är just känslan av att så pass många människor har tagit honom till sig så villkorslöst, som Börje ser som en av de absolut största belöningarna som karriären burit med sig. Fansens kärlek var och är fortsatt enorm. Inte minst borta i Kanada, såklart. Både där och då, men även efteråt. Börje berättar att den ibland kom till uttryck på högst märkliga sätt.
De kunde ju tänka sig att göra vad som helst för mig. Jag kommer ihåg när jag fick klubban i ögat, var på sjukhuset i en vecka och riskerade att tappa stora delar av synen. Efter några dagar hade jag en hel sopsäck med brev där folk skrev saker i stil med "Jag donerar mitt öga, du får vad som helst! Det är bara att säga till, när som helst!". Det var helt otroligt hur de älskade mig där. Det har jag förstått nu och det är en stor belöning, berättar Börje.



Apropå skadorna så ställer sig Börje tveksam till att det överhuvudtaget finns någon del av kroppen som förskonats helt från skada, efter en lång karriär.
När jag har tittat lite grann i brev som jag har skickat hem till mamma min, under de första åren i början av 70-talet, så låter det som att man hade ont lite överallt hela tiden. De där riktiga skadorna, så att man missade matcher, de minns man, berättar Börje. 

Karriärens hårdaste smäll

Visst har han tagit emot mycket stryk genom åren, i och med sin tidigare profession. Men för nästan sex år sedan åkte Börje på en smäll som tog hårdare än någon annan tidigare. Det var under en årlig rutinkoll efter eventuella hjärtfel, något som har drabbat många i Börjes släkt, som man upptäckte hans skyhöga PSA-värden. Ett brutet revben eller en punkterad lunga följdes av tydliga prognoser, som alla var enkla att acceptera. I de fallen visste han precis hur lång tid det skulle ta att komma tillbaka. Och att komma tillbaka, överhuvudtaget, var en garanti. Det här vad något helt annat. Plötsligt stod Börje inför en ny verklighet. Ett sjuktillstånd långt bortom total kontroll.
Det var verkligen ett slag på näsan som man aldrig tidigare hade upplevt. Visst hade man hört talas om prostatacancer, men samtidigt var det mycket som man varken visste eller förstod. Vad det faktiskt är och vad det gör med kroppen fick jag egentligen reda på först då. Att detta, till skillnad från allt annat som man råkat ut för genom åren, var så nytt och så omöjligt att kontrollera, gjorde det hela väldigt obehagligt, menar Börje. 

Känslorna lever kvar

För Börje föll allt väl ut. Någon cancer hittade man aldrig, trots de skyhöga värdena. Däremot innebar tiden många tankar, känslor och rädslor. Särskilt tuff var ovissheten. Inte minst den där dagen på sjukhuset. Den där dagen där allt ställdes på spel. Den där dagen som i efterhand får gå till historien som ett av de mörkare kapitlen i framgångssagan om Börje Salming. Vissa känslor från då lever kvar ännu, berättar han.
Jag hade tur, och det är jag otroligt tacksam för. Samtidigt är allt fortfarande förknippat med en rädsla, såklart. En rädsla jag kan känna än idag. Jag minns dagen då jag inväntade svar på de tester som jag hade gjort, efter att läkaren hade sagt: "Börje, du har så pass höga värden att du måste undersökas vidare med detsamma". Känslan som man hade då var ju inte alls rolig. Hade jag prostatacancer eller inte? Nu hade ju jag sån tur i att de, trots förhöjningar, inte hittade någon cancer. Jag minns att läkaren kom in och sa "Du, Börje, du kommer få leva vidare några år. Vi hittade ingenting.". Det var en otrolig lättnad, menar Börje.

Vikten av att ta kampen

Åren efter beskedet följde månadsvisa kontroller, för att säkerställa god hälsa. Idag, sex år senare, är Börjes värden nere på normal nivå. Men att se det som en orsak att fira, att sluta kämpa, är inte ett alternativ enligt Börje.
Redan sedan första kontrollen har allt gått åt rätt håll, vilket har gjort mig lugn. Just nu så är allt därför jättebra med mig. Men det finns samtidigt inga garantier. Man kan inte bara gå hem och lägga sig ned, och tro att allt är bra för all framtid. Du måste ju fortfarande se till att kolla upp dig då och då, menar Börje.

Kanske har hans mångåriga bakgrund som idrottsman på världselitnivå har varit till hans fördel i resan mot att bli friskförklarad, menar Börje, men lika noga är han med att understryka att cancern inte gör skillnad på människa och människa. Att alla står jämlika inför den. Lika bestämt menar han att alla har samma chans att stå som segrare i kampen – bara man vill!
Kanske har tävlingsdjävulen i mig gjort mig gott i det här, men jag är helt övertygad om att vem som helst klarar av resan, bara man vill och ger sig fan på det. Det har ingen betydelse vem man är. Och en annan sak som är viktig att komma ihåg är att, får du ett negativt besked, så är det klart att det inte är någon rolig känsla som sköljer över en, men man ska samtidigt komma ihåg att vara glad och tacksam över att man upptäckt allt då och inte om 10 år. Det var jag, berättar Börje.

Förtroendet för sjukvården

Idag ger Börje uttryck för ett stort förtroende för den svenska sjukvården och menar bestämt att möjligheten att besegra prostatacancer är god. Detta förutsatt att risken inte nonchaleras, och att man faktiskt vågar testa sig.
– Jag säger inte att det många som har dött, men det är många som har haft det, som har opererats för det och klarat sig jättebra efteråt. Det ska man ju verkligen veta, går du bara och testar dig i tid, så kommer du klara av det. Men det handlar just om att våga testa sig i tid. Jag har faktiskt en del kompisar med inställningen att "nej, men jag gör det någon annan gång, det är säkert ingen fara" och det gör mig nästan förbannad. Jag menar, gör inte så här. Vi är kompisar och jag vill ha kvar dig. Kom igen nu, in och gör den där jävla undersökningen. Det tar fem minuter, och sedan vet du om du är frisk eller inte. Och oavsett vad så hamnar du under luppen sedan, och det är en oerhörd trygghet, menar Börje.

Att undersökningen i sig tycks avskräcka många män idag är något som Börje önskar ändra på. Nu slår han ett slag för att avdramatisera situationen.
Jag tror att det är många som är nervösa över att träffa en läkare och genomgå en sådan undersökning som man gör, men vad min läkare gjorde, som lugnade mig, var att han pratade jakt, så jag märkte knappt av att han kände på mig. Jag tror att många avstår för att de tycker att det känns genant att läkaren ska stoppa in fingrarna i stjärten och känna efter. Men det är ju ingenting. Det tar två sekunder och sen vet man att man är frisk, förhoppningsvis. Eller så hittar de någonting, och då gör man något åt det. Det är så enkelt och bra. Jag tycker att alla ska göra en undersökning en gång per år, så har man koll på sig själv, menar Börje. 

Att våga är ett måste

I Börjes mening är det en total självklarhet att våga.
Det är verkligen så självklart för mig. Hellre testa sig än att bli sjuk och dö. Det är mycket skönare att göra det rätta, och sen få reda på att man är frisk. Det tar två sekunder, sen är all oro över. Sen kan du gå därifrån, med vetskapen att du är okej. Bättre det än att gå hemma och våndas i oro, eller riskera att det upptäcks för sent, om man nu faktiskt är sjuk, menar Börje.

Bryta ned macho- och tystnadskulturen bland män

Börje berättar också att han har en bild av att män generellt har en benägenhet att undvika att prata om sina känslor, och då inte minst sina rädslor. Trots att han föddes in i en hockeyvärld där folk generellt upplever en tydligt rådande machokultur, så har Börje aldrig låtit sig präglas av klimatet. Nu önskar han att fler tar rygg.
Jag har aldrig haft problem med att prata om mina känslor. Jag har varit rätt så ärlig med allting i livet, alltid egentligen. Jag tycker däremot att män generellt är för dåliga på det. Där måste vi bli bättre. Jag vet flera som har testat sig eller som oroar sig för sin hälsa, men som ändå inte vill prata om det av olika anledningar. Det verkar som att det upplevs känsligt att prata om att man har varit på en undersökning där doktorn har känt i stjärten på en. Att man inte törs prata om det, för att det känns genant. Man borde bara förstå att de inte är något konstigt med det. Det är ju för ditt eget bästa, berättar Börje. 

Kliv över tröskeln – för dina barns skull!

Men vad är egentligen lösningen på mannens tendens att sopa hälsoförknippad oro under mattan? Hur får man män att förstå värdet av att testa sig och att, i ett tidigare skede, ta klivet över tröskeln och faktiskt göra det? Enligt Börje är svaret lika enkelt som det är självklart.
Tänk på människorna omkring dig. Din familj, dina barn. Tänk på de personer som du lämnar efter dig, om du skulle vänta för länge med att testa dig. De vill ha dig kvar. Du ska vara kvar för dina barn. Jag förlorade min pappa när jag var fem år, när han dog i en gruvolycka, och det har påverkat mig mycket. Att inte ha haft en far genom livet. Det är ett måste att påminna sig själv om det. Det inte bara viktigt att testa sig för sin egen skull. Lika viktigt är det för de som du bryr dig om och för de som bryr sig om dig, menar Börje. 

En livsviktig kväll i BingoLotto

Visste du att 10 000 män drabbas av prostatacancer varje år? Män som Börje. Som din pappa, som din bror, som din stora kärlek eller som din bästa vän. Så kom ihåg, vikten av att våga är enorm. Om inte för din egen skull, så för dina nära och kära.

Genom Folkspel och BingoLotto kan du nu, tillsammans med Börje, vara med och bidra i kampen prostatacancer. Den 24 november uppmärksammar BingoLotto nämligen Prostatacancerförbundets viktiga arbete i programmet. Se därför till att säkra din lott nu, för god chans att vinna i kampen mot Sveriges vanligaste cancersjukdom! 

 

Publicerad 2019-11-17

Tillbaka till bloggen