Kronérs hjärta klämtar för BingoLotto

Vad är egentligen tjusningen med BingoLotto?

– När jag förstod betydelsen av föreningslivet, då förstod jag också hur viktigt BingoLotto är. Långt ifrån alla förstår hur angeläget det här programmet är. Och den absoluta brännpunkten är att överskottet går till föreningslivet – ju bättre det går för BingoLotto desto mer pengar genereras till Sveriges föreningar. Jag hävdar att BingoLotto är ett av de absolut viktigaste programmen som finns.

Det finns mycket känslor bland BingoLottos trogna tittare – vad tror du det beror på?

– Programledaren för BingoLotto står hemma i tittarens vardagsrum och är på något sätt deras allmänna egendom, det är tittarens program. Därför blir det så starka känslor. Direktsändning har också mycket att göra med känslor och idag sänds väldigt få program direkt. Nerven som du får i direktsändning kan du inte fabricera och den smittar av sig genom rutan. När det var som störst kunde jag inte gå och handla. Vad du än hade sagt på lördagen var det någon som hade åsikter om det på ICA på söndag. Men det var en fantastisk resa, jag ångrar inte en sekund.

Hur var det att ta över efter Loket?

– Jag kommer aldrig att glömma mitt första program. Klockan är sex och folk börjar strömma in i studion. Jag och min studioman, Janne Persson, går ett varv runt huset. Känslan är att jag är på väg mot min död. Tidningarna hade skrivit ner mig inför programmet, och tidningarna skrev mycket om BingoLotto på den här tiden – alla pratade om att programmet skulle byta programledare för första gången. Hade det varit idag vet jag inte om jag hade vågat. Det var ett så tungt uppdrag på den tiden, att leda BingoLotto. Det var så oerhört stort.

Vad betyder BingoLotto för dig?

– Jag har levt med programmet, jag har andats det och har väldigt mycket hjärta kvar i BingoLotto. Jag tycker fortfarande jättemycket om BingoLotto och har kontakt med många som jag jobbade med under den tiden. Jag minns att jag var ohyggligt nervös inför första sändningen. Veckan efter premiären gick jag omkring som en världsmästare. Det skrevs så otroligt mycket positivt och jag svävade på små moln. När det sedan började bli dags för sändning söndagen därpå blev jag nästan lite perplex och tänkte ”Va, ska vi göra det igen?”. Då fattade jag att detta var ett jobb. Så jag blev varm i kläderna och bekväm i rollen ganska fort.

Tillbaka till bloggen